En mysig födelsedag i all sin charmiga enkelhet i familjens hägn. Kan det bli bättre?
Onsdagen den 3 februari 2021
1. I morse var det vitt å grant å halt å minus fyra i Tyringe, medan Helsingborg knappt hade snötäcke mer än i hörnen... Men det var vackert att skåda. Annars har jag ägnat en del av dagen åt att missa tåg — på ett charmerande sätt. Jag brukar prata med "gubbarna på Lövet" med kaffe som ackompanjemang. Herrarna kallar det hela "gubbadagis", men det är mången djuphet som avhandlas vid dessa, nu ack så fåtaliga bord. Tidigare fanns ett kafé nedåt Stenbocksgatan i Tyringe, Lövet, men detta flyttade för ett par år sedan till förbutiken på Hemköp, 100 meter västerut. Dessa charmerande herrar förtjänar ett eget inlägg eller två, men idag var återseendet kärt eftersom det nog var sedan i julas se'n sist. Jag lyckades missa ett tåg innan jag kom iväg. Tack för sällskapet mine Herrar!
2. Jag åkte hem via Hässleholm, med tåget tillbaka och pysslade lite under extratiden. Det har i skrivande stund (13.28 i Ramlösa) uppenbarat sig mer än 100 gratulanter på Facebook. Inte illa! Det roade mig mycket att svara på samtliga, antingen med hjärta (stundens allvar) eller med (utförligare) kommentar. Det är också ett sätt att umgås, inte minst i dessa tider, och många har jag inte träffat på år och dag, mer än Facebookledes. Att så många uppmärksammar dagen F är ju rörande och roligt på samma gång; att så många svarar på kommentarer så att det ibland blir ett samtal av det hela gör saken ännu bättre. Ett varmt och innerligt tack till er alla!
3. Mat och mys blev det sannerligen! Kaffe och kardemummasnurra från Surdegsbageriet i Ramlösa, och senare om aftonen, sedan Ebbe hade haft digitalt rep med Concertbandet, en gammal favoriträtt från våra första år tillsammans: Förvälld blomkål med kokt potatis och bechamelsås au diable (smör, grädde, stegefitt...) och icke minst rögat siefläsk därtill. Det går nästan bara att dricka vatten till en sådan anrättning, men den är helt enkelt makalös tycker hela familjen! Det vankades även dessert i soffan: Hallon- och blåbärspaj från den översta av himlarna!
Det hela fick avrundas med en fransk film av det charmigare slaget med den synnerligen franska titeln Blind date, om ett omaka par som bor på var sin sida om en vägg i olika hus. Till detta fick man en GT på Tanqueray och Hammars nya Flädertonic. Vilken familj man har!
Gillade du inlägget? KLICKA på länken så att det rankas högre påPUSHA.SE
KLICKA även på BLOGGLISTA så att bloggen får poäng och stiger i listranking!
DELA gärna inlägget med KNAPPARNA nedan så att ännu fler UPPTÄCKER det!
Och glöm inte att KOMMENTERA nedan — och att PRENUMERERA ovan till höger!
Trivselröjning i hemmet! Sällskapsspelens glada tid! Spirande Facebookbutik! Modern tvättbokning och bedårande sötingar!
Torsdagen den 21 januari 2021
1. Vi röjde lite hemma idag, eller strömlinjeformade snarare. Sådant som att ställa tillbaka de frosthotade flaskorna på matrumsbordet i sina skåp på balkongen och då passa på att utrangera gammal eländig öl, blannevann' utan bubblor och liknande. Det blev en del... Men även sådant som att torka av flygeln och ägna henne lite kärlek, dammsuga och plocka här och var. Tillvaron blir ju gärna trivsammare efter sådana övningar, liksom sinnet blir uppfyllt av välbehag. Bra gjort, lilla familjen!
Varför ägnar man sig inte åt denna sköna form av städning, månne?
2. Ibland går saker och ting lustiga omvägar. Vi såg ju klassikern "Sven Klangs Kvartett" för en tid sedan och Ebbe blev förtjust, inte minst i alla kommentarer och utskällningar Sven Klang bjuder på. Så visar det sig att skådespelaren i fråga, Anders Granström, är gift med
och när Jenny letar runt lite på Facebook finns en familjebild när de spelar Alfapet. Det ville Ebbe absolut spela och vips åkte sällskapsspelet fram ur gömmorna på hans rum. Vi spelade två omgångar, och jag måste säga att det är roligt men tärande på knoppen. Jag hade svårt att se listiga kombinationer och Jenny vann överlägset. Ebbe stod sig gott med viss ledning i början. Själv hade jag ett par fantastiska brickuppställningar med totalt omöjliga bokstäver, men klaga skall man ju inte...
Finfin Alfapet-kombination, inte sant?
Första Alfapetandet på många år!
3. Jenny fick magkatarr idag, inte precis något trevligt. Men hon har själv kommit på ett listigt botemedel som fungerar — vår kompis P tyckte det lät vansinnigt men litade klokt nog på Jennys omdöme och blev hjälpt. Vad då för botemedel undrar man? Jo, popcorn. Va??! Alldeles riktigt. Det har i alla fall fungerat i vår krets. Men hur?! Det handlar om att neutralisera magsyran, i det här fallet att fylla magsäcken med popcorn som suger upp syran samtidigt som de får magen att arbeta så att hela härligheten så småningom transporteras ut i tarmen. Enkelt och ofarligt — och gott! Men man måste äta minst en skål om inte två för att det skall fungera. Lycka till!
Fredagen den 22 januari 2021
1. Vi fortsatte vårt sällskapsspelande på Ebbes uppmaning, denna gång TP, Trivial Pursuit, men Familjeutgåvan; den var allt lite enklare. Det är riktigt kul att spela med familjen; det gjorde vi alltid förr i tiden, både sällskapsspel och kort. Ebbe stod sig väl bland alla frågor av skilda slag men jag vann för en gångs skull! Men det var alltför enkelt: man fick en ny plupp varje gång man svarade rätt på en fråga man inte hade plupp för tidigare. Det fanns även barnfrågor men de använde vi icke. Nästa gång blir det originalet!
Trivial Pursuit Familjeutgåvan för första gången — på länge!
2. Jag klagade min nöd hos Jenny att jag inte kunde hitta några Facebook- och Instagramsidor att följa. Hon flinade elakt och knappade på mobilen min. När jag själv försökte blev det några operahus, några jazzklubbar, några symfoniorkestrar, några kyrkomusikersidor, några låtskrivarsidor, några tidningar, några restauranger och mikrobryggerier och lite annat. Skall bli skojigt att läsa vad de skriver och börja kommentera!
3. Inte sjutton gick det att somna så jag satte mig att skapa en notförsäljningsbutik på min facebooksida "Tenor för alla Tillfällen!" Det var enkelt nog och så gällde det bara att skapa något att sälja, vilket inte heller var så svårt. Jag länkar bara varje not vidare till min butik på ScoreExchange helt enkelt så sköts allt därifrån. Rätt kul det hela, men nu är det bara att vänta på att Facebook skall godkänna mina strävanden...
Lördagen den 23 januari 2021
1. Hurra! Facebook godkände min butik! Den är ännu inte så exceptionell, men det är alltid en början. Se här: Tenorens Notbutik!
2. Ebbe och jag gjorde en liten utflykt idag: Vi promenerade en runda upp om viskängen med det målet i sikte att Ebbe skulle boka tvätt-tid åt en av våra bortresta vänner. Utrustad med nyckel begav han sig mot källaren med mig efter, men for plötsligt uppför trappan till trapphallen där det fanns en pekskärm just där man brukar kunna se vem som bor i uppgången. Det visade sig att man bokade tvätt-tid medelst pek — denna utveckling...
3. När Jenny kom hem hade hon köpt med sig dessa små sötingar från blomsteraffären i Saluhallen: Till granen eller påskriset. Visst är de bedårande!
Gillade du inlägget? KLICKA på länken så att det rankas högre påPUSHA.SE
KLICKA även på BLOGGLISTA så att bloggen får poäng och stiger i listranking!
DELA gärna inlägget med KNAPPARNA nedan så att ännu fler UPPTÄCKER det!
Och glöm inte att KOMMENTERA nedan — och att PRENUMERERA ovan till höger!
Ur den vid det här laget bekanta och beklagade hemsidans kvarlevor räddas här ännu en charmig artikel skimrande av självdistans. Denna gång handlar det om den ingalunda självklara konsten att finna förnöjsamhet och glädje i att "bara" vara provinsiellt, lokalt, känd, om ens det ibland, trots omfattande verksamhet men nästan helt utan mediebevakning.
Nu är artikeln skriven för tio år sedan, i mars 2010, och sedan dess kan man ju effektivare än någonsin använda sig av YouTube, sociala medier, ja, rentav Spotify om andan faller på för att gå till torgs, saluföra sig och reklamera sig. En stor del av texten står sig förresten fortfarande, inte minst delen om En av Tjugo.
En tenor i provinsen, tillfreds med tillvaron? En söt historia i alla händelser. Besök gärna Glenn Bengtsson på YouTube!
Om Konsten att vara Provinsiell.
Trots hundratals solokonserter och tusentals begravningar under ett tiotal år, och åter hundratals körkonserter tio år dessförinnan, är Glenn Bengtsson i hög grad att betrakta som provinsiell.
Vad betyder det? Spontant tre saker: Jag är från landsorten till skillnad från huvudstaden? Eller: Jag är landsortsmässig, bondskt bonnig, landtligt passé? Eller åter: Jag rör mig i utkanten av det väsentliga, det som betyder något? — Så långt Tenoren. Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) har ett par ytterligare betydelser: Förknippad med en viss landsdel. Eller: Trångsynt person med begränsad andlig horisont. (Enligt vems bedömning, undrar man.)
Jag är verksam i Götaland, södra Sverige, framför allt i Skåne, därav främst i Nordvästra delarna, därav åter Helsingborg och dess landsort — för att beskriva saken som en liksidig triangel stående på spetsen — något som i hög grad placerar mig långt från huvudstaden, ja med dess mått mätt väl rentav i provinsens periferi.
Det som anses landtligt passé kan väl bottna i min vurm för det gamla, ofta (skämtsamt?) formulerat som att jag vore född åtminstone åttio år för sent: En fläkt från Anno Dazumalien… Häri ligger en önskan, ja en drivkraft att föra fram i ljuset det som oförtjänt förgånget och fördunklat är: gamla trattofoniska guldkorn på bekostnad av nyare vispopsdängor, eller klassiska sånger framför mikrofonsländor. Det nya klarar sig ju alltid med benägen mediehjälp; det är värre med våra gamla kulturskatter — kyrkosånger, andliga sånger, romanser, visor eller salongsmusik — som åtminstone behöver en liten knuff. Sådan assistans ges dock sällan eller aldrig av medierna, delvis av det lätt insedda skälet att de inte känner till en perifer, kanske naivt idealistisk sångares verksamhet, långt från det väsentliga.
Om det att vara känd(is), det må vara världs-, riks- eller lokaldito, tror vi oss veta mycket nu för tiden — oftast ytliga kännetecken, egenhändigt skvallervägs inhämtade, mera sällan något om hur stackarna i själva verket har det — men hur är det månne att vara provinsiellt bekant?
Det vet jag.
Förmodligen lugnare för nerver och matsmältning, för att inte tala om privatliv: Inga galna beundrare runt stambordet, inga paparazzilinser när man går med soporna eller myser i soffan, inga nervsammanbrott med ty beledsagande kräkdiarréer inför konserter, då TV-kameran, radiomikrofonen eller recensenten hotar att vända inälvorna ut och in. Enkannerligen en nåd att stilla bedja om. Att man sedan till synes alldeles oväntat och oförklarligt kan tappa koncepterna och bli nervös inför en femhövdad åhörarskara eller då något oönskat element sällat sig till densamma är annan sak man kunde fundera över.
En av Tjugo...
Så det där med publikkontakt — inte bara under konserten utan även efter: Vem kommer fram och säger tack? Vem småpratar i dörren efteråt? Vem köper en CD eller DVD på väg ut? Och vem hör av sig telefon-, brev- eller e-postledes för att tacka eller lyckönska? — En vis organist har givit ett svar, förvånansvärt mitt i prick: en av tjugo. Man skapar ett personligt förhållande till var tjugonde besökare — till synes lika tröstlöst som nära sanningen. Jag gjorde en gång för några år sedan en ovetenskaplig men empirisk undersökning av vem-köper-CD-fenomenet vid ett par tillfällen i Mariakyrkan i Helsingborg: en orgelkonsert med den synnerligen brittiske världsorganisten och fingerspetsgentlemannen Christopher Herrick samt en jazzkonsert med det danska tradjazzbandet Papa Bues Viking Jazz Band. Siffrorna stämde. Nästan precis!
En av tjugo. Kom ihåg det.
Dock finns en handfull trogna åhörarskaror som följer Eder H:r Kyrkosångaren i hälarna, såväl i Göingetraktens Finja, Bjärnum och Norra Mellby som i Helsingborg med omnejd, för att nämna ett par — detta oaktat de välkända orden om att vara profet i sitt hemland och att uppsöka berget.
Kvar blir då vad? En bittersinnad, elakartig, kollegiehatande ténor pathétique som oombedd överöser omgivningen med sammansvärjningens svepskäl till den uteblivna världskarriären?
Jag vill inte tro det. Men andra döme — och den skuldfrie klippe första stämbandet. Det som görs i det lilla behöver alls icke vara sämre än det som syns i det stora. Man plägar ju säga att det som kommer nerifrån och får fäste uppåt är mera varaktigt än det som prackas på oss von Oben. Upp som en sol! Dagsländan versus fossilet, hade jag när sagt…
Så ibland får man höra (av någon välartad konfirmand): Va’ häftigt! Jag trodde inte man kunde låta så mycket utan mick! Cooolt! Eller: Dom é ente så dumma ändå, dom där låtarna. Fräcka liksom. Även om dom é gaamla! Eller åter (från den något äldre): Di där sångerna Du sjunger, di får man ju knappt höra på skiva eller i TV ens längre. Och vissa är det ju ingen som sjunger alls numer. Det var riktigt roligt att höra!
Sådant värmer den provinsiellt perifere tenorsångaren, långt från det väsentligas epicentrum.
(Så skrevs tisdagen den 30 mars 2010 kl. 14:49.)
Gillade du inlägget? KLICKA på länken så att det rankas högre påPUSHA.SE
KLICKA även på BLOGGLISTA så att bloggen får poäng och stiger i listranking!
DELA gärna inlägget med KNAPPARNA nedan så att ännu fler UPPTÄCKER det!
Och glöm inte att KOMMENTERA nedan — och att PRENUMERERA ovan till höger!
Kan digitala lektioner va' nå't? Varför går en älskad arbetsplats i konkurs? Är "O"-tangenten död? Vad skall vi göra med barnkören? Hur skall arrangemanget sluta? Och bloggen, denna eviga blogg, hur skall vi nå ut? Frågorna är många, svaren ännu fler?
Måndagen den 18 januari 2021
1. Det där med digitala lektioner är en aning märkligt. Ena minuten sitter Ebbe och deltar i en lektion samman med de andra i klassen, nästa kommer han ut och säger att de har en uppgift att göra "men den har jag gjort, så nu har jag ingenting att göra; ska vi äta frukost?", för att den tredje sitta och snacka och spela med en kompis! Nya tider, nya seder!
2. Höganäs Saluhall har gott i konkurs! Jenny kom hem redan vid två-tiden. Hon hade varit på Saluhallen för att inventera. Nå, skall vi vara ärliga så försattes etablissemanget i konkurs redan i torsdags, den 14:e, och dagen därpå hade personalen möte med konkursförvaltaren. Det visade sig att firman hade gått med förlust sedan 2016; ja, att det har gått dåligt var ingen nyhet, inte minst i dessa tider, men att skadan gick så pass långt tillbaka i tiden och att det var konkursdags hade ingen kunnat gissa.
Typiskt också när Jenny har lyckats få en fast tjänst som sous-chef på ett ställe som "man gärna hade kunnat va' på ett bra tag", som vi har ett personligt förhållande till och ofta har besökt sedan starten 2012. Att arbeta i den charmiga och fascinerande gamla fabriksmiljön, omgiven av dignande råvaror av hög kvalitet som man dessutom får laga mat av har varit en gammal dröm, skulle man kunna säga.
Varför står nu denna nyhet med bland Lyckolågorna? Det verkar ju märkligt. Men rent allmänt kan man ju hoppas att det uppstår något nytt och minst lika fantastiskt ur askan. Idéer verkar inte saknas.
Höganäs Saluhall i Juleskrud 2020, bara veckor före katastrofen.
3. "Pappa, har vi tryckluft på burk nå'nstans?" Det har vi, men var visste jag inte. Ebbe gissade på badrumsskåpet vilket visade sig stämma. Tangentborden krånglar nämligen. Ebbe har ett "W" på sitt som svarar dåligt och mitt "O" är segt att trycka på, som om det ligger något under. Jag gillar inte att titta på riktigt alla operationer, särskilt inte då Ebbe med en matkniv bände upp "W"-tangenten och fick den att släppa. Mitt "O", som var mindre, lossades medelst skalkniv! Och visst fanns det saker därunder, av det mikroskopiska slaget, men det räcker ju. Burkluften gjorde emellertid sitt och en stolt gosse, för att inte tala om hans pappa, kunde, efter att ha klickat på själva tangenterna igen, konstatera att de nu vore som nya. Sicken påg vi har!
Jag erinrade mig min barndoms och ungdoms TV-seanser på DR1 där man kunde se tegnefilm och härliga gamla danska (svartvita) långfilmspärlor. Ibland blev det, som det heter på SVT, "Tekniskt Avbrott", en företeelse som låter meget bedre på dansk: "Teknisk Uheld". En gång kom en speaker-röst och meddelade att vi djupt beklagar avbrottet, "det beror på at det er kommed nåed snavs i båndmaskinen". Just detta har Ebbe lyckats få bot med idag: Snafs under en tangent!
Se här ett "O" med snafs som snart är som nytt!
Tisdagen den 19 januari 2021
1. Allt det där med Nyårslöften och vad det var verkar inte gå så bra. Nu kan man ju skylla på snuvan att jag inte har kommit ut, men det är ändå synd eftersom det började så bra med fem dagar på rad. Hur som, i dag gick jag en liten runda för att köpa frukostbullar på Backhaus. Förra veckan, jag har glömt vilken dag, blev det en spatsertur över kyrkogården, in om sjukhuset, för at handla medikamenter och en latte på Espresso House, och bort om Olympia (området, ej sportseländet), där jag träffade ett par (när jag som bäst torkade spillda kaffedropar från rocken!) som fordom sjöng i Konserthuskören, en sopran och en tenor. Vi fick pratat gamla minnen innan det blev för kallt att stå still. Sådana möten behövs för livets behaglighet.
Backhaus Bageri på Järnvägsgatan i Helsingborg
2. Jag tog mig så för att fortsätta arra "Mässa med Mössa!". Idag var det trosbekännelsen (credot) som stod på tur — Pappan, Pågen och Den Härlige Andre! Kan ni gissa vem de är? Jag hade ett två ur gammalt utkast och en konsertinspelning från Matteröds Kyrka sommaren 2019. Det kan bli nå't!
3. Jenny kom hem tidigare även idag; det var fråga om fortsatt inventering på Höganäs Saluhall. Det som var så roligt att höra var att de hade haft så roligt tillsammans och ätit gott under tiden så klart. Kommentarerna haglade och det var högt i tak trots eländet. Sådant blir en orolig äkta man lycklig av att höra!
Onsdagen den 20 januari 2021
1. Idag tog vi sovmorgon, ja inte digitalskol-Ebbe, men vi andra två. Jag talade med kyrkoherden igår om att snuvan fortfarande rinner. Det blir till att hålla sig hemma tills vidare. Det är också bestämt att barnkören Stjärnklart tar paus februari ut i första omgången, så får vi se hur läget är i mars. Körkompanjonen Ninni och jag har i alla fall planer: Barnen skall få i "digital" läxa att lära sig sånger via mina övningsfilmer på YouTube; vi skall förbereda barnmässan; och vi skall spela in sånger att sändas på gudstjänster och en vårkonsertfilm till vårdhemmen i Tyringe. Det känns bra!
(Här nedan kan ni se en övningsfilm på Gullsång, som är en av psalmerna i barnmässan!)
2. Det var också dags att skriva ifatt lite blogg. Jag har inte fått fram ett ord om förra veckan än. Det resulterade så småningom i OM SNUVA OCH SYNÅL, TVÄTT OCH TRUMPET, VINTER OCH VINYL som omsider kunde publiceras. Jag grunnade också en smula på tydligheten i Lyckolågo-inläggen: bytade typsnitt till "Georgien"; gjorde siffrorna under varje datum större så att det bildade avdelande anfanger; samt styckeindelade längre partier, även detta för läsbarhetens skull. I skrivande stund har jag även knappat ifatt denna vecka. Ack ja, vad man håller på!
Man måste synas överallt för att synas någonstans!
3. På kvällen kom Ebbe och meddelade att han var trött på att spela — inte trumpet gudskelov men datorspel; APEX och till och med Overwatch! Han menade att han bara satt och spelade utan mål och mening, att det roliga var borta och hade bestämt sig för att inte spela på en månad! Det var både gripande och stort att se honom gå in på rummet och avinstallera varenda spel som fanns på datorn! Jag berättade att jag har känt samma sak med notskrivning och arrangering: att man sitter och glor på skärmen och att det man skriver inte ens blir bra. Då skall man pausa och återuppta det hela när det känns rätt. Heja Ebbe!
Gillade du inlägget? KLICKA på länken så att det rankas högre påPUSHA.SE
KLICKA även på BLOGGLISTA så att bloggen får poäng och stiger i listranking!
DELA gärna inlägget med KNAPPARNA nedan så att ännu fler UPPTÄCKER det!
Och glöm inte att KOMMENTERA nedan — och att PRENUMERERA ovan till höger!
Vad händer? Det kan man fråga sig. Det var ju ett tag se'n jag behagade smeka fram ljuva fraser på tangentbordet. Men här är ytterligare en märklig vecka med allt från retligt rinnande snuva och stickande synålsakrobatik, från tärande tvättstugeexcess och tillbörlig trumpettvätt, till vintervinande snö-prakt och varaktig vinyl i strömningens tid. Kan det passa?
Måndagen den 11 januari 2021
1. Veckan inleddes med ett samtal till kyrkoherden eftersom snuvan har blivit rinnig och högst besvärande för andra, inte minst i dessa tider. Nu skall man ju dessutom vara symptomfri i två dagar innan man får visa sig för folk. Det blev således att stanna hemma, och kollegan (som har semester denna vecka) får hoppa in och ta begravningar för mig på torsdag... Vi fick för övrigt ett trivsamt och givande samtal om barnkörens väl och ve och lite planer framöver, med förskole- och fritidschefen på högtalare!
2. På kvällen lagade hustrun söndriga fickfoder — i sin egen rock! Jag fick själv ta mig an min ficka. Man kan konstatera att det var längesedan, men även om det inte blev vackert så blev det gjort. Fjäder i hatten, trots allt.
Så blev fodret till vänster framficka egenhändigt lagat!
3. Om natten gick det inte att sova, så jag fick ägna mig åt bloggen lite grand (vilket var precis vad jag råkade göra innan det var dags att sova...), och kunde konstatera att inlägg som detta med fyndig rubrik, sammanfattande ingress och flera bilder får flera läsare än de som heter "Lyckolågor + datum" eller "Tre Bra Var Da'! + datum" och har lyckolågor-bilden nederst. Därför gick jag över alla dessa lågande inlägg och försåg dem vart och ett med fyndig rubrik, klatschig ingress, talande bilder och filmer i YouTube-spelare, allt enligt alla dessa "sjuttioelva tips hur du får mer trafik till din blogg-artiklar som finns runtom på nätet. Får se om det hjälper. Kul var det i alla fall!
Tisdag-Söndag, den 12-17 januari 2021
1. Veckan för övrigt har för övrigt varit lika produktivt monoton som den förra, då jag ju arrade fyllevisor/kyrkosånger för manskvartett, ni vet. Nu har ämnet varit min mässa för barn som vi har pratat om att uppföra när världen har blivit frisk och kyrkorna kan fyllas igen. Den röda tråden är "Den Gyllene Regeln" och innehållet kan man sammanfatta i bilden nedan. Spännande! Nu gäller det att arra (arrangera) alla sångerna (sedan texten redan är skriven för ett par år sedan) för körer, violin och dixieband. Bara en så'n sak — tar ju tid...
Här har ni "Mässa med Mössa!"
2. Mitt andra huvudbry under veckan har varit, inspirerad av måndagsnatten, att förbättra bloggen min; att se vad som kan göras för att fler skall vilja läsa den. Det kan man utan bekymmer skriva ett eget inlägg om, men förutom att skriva bra artiklar om sådant som folk vill läsa om och presentera innehållet på ett lockande sätt, bör man synas i vimlet i olika sociala medier och läsa andras inlägg om det egna ämnet och kommentera dessa. Samt "sökmoteroptimera", se till att Google gillar sidan på så sätt att den hamnar högt upp i listorna när folk söker på vissa ord eller ämnen; det visar sig vara en hel vetenskap. Bloggeri och arrangering har uppenbarligen en hel del gemensamt både vad gäller det kreativa och det harvande hantverket!
Bloggeriets många komponenter...
...har mycket gemensamt med att arrangera musik!
3. En tredje sak som har upptagit våra sinnen är snöeriet som har förvitat vårt Helsingborgslandskap; halka och kyla och slask och lera och mycket inomhusaktiviteter: Men rysligt vackert att skåda när det vill sig!
Kyrkogårdssnö i Minnenas Träd
Aftonsnö på Frukostbalkongen
Så följer några trivsamma nedslag i den annars ack så statiska veckofloran.
Onsdagen den 13 januari 2021
1. Denna jullovets sista dag spelade Ebbe en hel del trumpet (mellan det övriga spelandet...) och beslöt sig dessutom för att göra rent instrumentet, vilket kräver en hel del arbete med isärtagning, vattenbad och bygelrensare, liknande flaskborstar eller sotarviskor. Det finns heller ingen vask eller balja stor nog att hysa en trumpet. Men rent och snyggt blev det, och klangen förtrollande!
Trumpeten och dess delar får bada!
2. Onsdagen bjöd även på tvätteufori: Inte minst lakan och handdukar fick bli blöta och åka karusell innan de välförtjänt fick hänga med varandra i en trång källarlokal — lite som på universitetstidens Nationer...
Ett torkrum fullt med flit och renhet!
Torsdagen den 14 januari 2021
1. Så var jullovet slut och skolan började — åtminstone i digital form via Google Meet. Ebbe är inte road eftersom han trivs med att vara i skolan, med kompisarna och med att lära sig saker och ting. Det blir ingen riktig reda med det digitala. Denna första dag såg ut som om "en skolväska hade kräkts på golvet" (Jennys ord), men han har annars mycket på gång, gossen, kreativt värre ser det ut! Och skrotet till höger på golvet tillhör, nu måste det erkännas, hans blida mor och far som inte ville ha det i sina avskalade rum...
Första digitala skoldagen från hemmets vrå.
Fredagen den 15 januari 2021
1. Sent om aftonen, ja närmare midnatt rentav, genomförde jag, iklädd morgonrock och fåratofflor, en behjärtansvärd och heroisk räddningsaktion: Eftersom termometern faller under nollan lite då och när den så tycker var det fara värt att en del av cocktailbalkongens flaskor skulle spricka, vilket gud förbjude! Således inhämtades vinflaskor (mest Prosecco), bättre blannevann' samt bier och annat till matrummets rymliga bord. En kall men nödvändig operation.
Räddade Raringar från den Köldbitna Cocktailbalkongen
Lördagen den 16 januari 2021
1. Vid ett besök på Maxi Berga upptäckte vi något förunderligt: Vinylskivor... Att de fortfarande existerar och att det rentav ges ut ny musik på vinyl är ingen nyhet för oss; det finns ju en hel rörelse av ljudentusiaster som förespråkar vinylskivans varmare klang och äkta vara framför CD:ns eller ljusfilens Men att de säljs på ICA...
Vinyl i cd:ns och strömningens tid
2. Det skall också sägas att Game of Thrones säsong tre och fyra gläder oss om kvällen. Men det har även en udda fågel gjort: Cat Walk, med Glada Hudik-Teatern. Det var Jenny som länge har velat se den, medan jag inte riktigt har vetat vad det handlade om. Det tog emellertid knappt en kvart innan jag satt och lipade ikapp med henne, medan Ebbe tyckte den var bra med lite jobbig att se på. Må så vara, men den sätter fingret på ett par uttjatade käpphästar på ett alldeles nytt sätt: Människors lika värde och människors egenart och möjligheten att åstadkomma något vem man än är. Gripande och viktig.
Tänkvärd på ett helt annat sätt var vår andra "Game of Thrones-paus", nämligen Henrik Dorsins och Grotescogängets Premiärdatum oklart, en serie kortavsnitt på femton minuter om en revy som på ett Dorsinskt oefterhärmligt sätt följer i de svenska Corona-proklamationernas spår från hopp till förtvivlan, från ingenting till ännu mindre: Det kan inte sägas bättre än med humor och satir (och ljuvlig sarkasm). Ibland är nyheter lättare att tränga in på livet och ta till sig betraktade genom lustighetens sköna filter.
Gillade du inlägget? KLICKA på länken så att det rankas högre påPUSHA.SE
KLICKA även på BLOGGLISTA så att bloggen får poäng och stiger i listranking!
DELA gärna inlägget med KNAPPARNA nedan så att ännu fler UPPTÄCKER det!
Och glöm inte att KOMMENTERA nedan — och att PRENUMERERA ovan till höger!
En sprudlande sammanfattning i ord, bild och film av en märklig, till synes statisk semestervecka, då mer inträffade än man faktiskt kunde tro: Långpromenader i snö med spännande samtalsavbrott; omsorgsfull massproduktion av nyskrivna festvisor för manskvartett, visor som med annan text elegant förvandlas till kyrkosånger; sonens möte med en klassiker: Sven Klangs Kvintett! Detta får inte missas!
Måndagen den 4 januari 2021
1. Idag lämnades jag åter ensam på morgonen eftersom Ebbe följde med Jenny till jobbet för att städa! Själv tog jag en morgonpromenad i raskt tempo. Den gick nedför Siöcrona-trapporna, Järnvägsgatan fram, bullstopp vid Bachhaus, vidare Drottningatan fram, Pers- och Pålsgatan, över Margaretaplatsen och Drottninggatan fram till Johan Banérsbacken. Så Landborgspromenaden hem (gott om trappor och höjdskillnader...), genom Vikingsbergsparken, över Hälsovägen, upp i Öresundsparken via Sofiakällan (här dunkade hjärtat!), Clemensgatan upp från Hallbäcksgatan, Kopparmöllegatan och ankdammen och Nya Kyrkogården och hem. 9300 steg drygt. Det är nu man har förtjänat en dusch, ungsvarma bullar och rykande färskt kaffe med ett glas juice.
Ett stackars knäckt träd med för mycket överhäng vid fågeldammen bakom Konsul Perssons Villa.
2. Vi har tänkt oss att Herr-Kvartetten "Nota Bene!" skall repetera regelbundet under våren för att lära in ny, och gammal, repertoar. På så sätt är vi klara att konsertera när världen vill och vågar. Vi tänkte sjunga festvisor för att kontrastera kyrkorepertoaren från Nyår, för att det är roligt och inte minst för att jag är nyfiken på hur sådant som Hur länge skall på borden...? (Halvan) eller Norges bäste sill i papper (Helan) låter med Mats Calvéns fria och otvungna operaklang i förstetenoren. Helheten blir säkerligen befriande pampig och rivig! Även jag har skrivit en del festvisor som jag är ytterligt nyfiken på utgången av: Håller de måttet eller går de blott an? Är de riktiga höjdare? Man måste ha ett instrument, som Ellington sa, i det här fallen en kvartett att prova dem på.
En lustig bonus ("spin off" skulle kanske anglofilen säga) i sammanhanget är att en del av dessa Bengtssonska festvisor (med nobla namn såsom Göga-Jannes Visa, Snapstrall, Jag längtar välbehag! eller Tersens Tröst) lever dubbelliv på så sätt att de även är kyrkosånger: Snapstrall kan även heta Bordstrall och är då en bordsbön med dansk text i egen översättning; Jag längtar välbehag! heter även Du, alla väsens Himlamoder! och är en Ave Maria för violin, sång och piano; medan Tersens Tröst är en kyrkosång med samma triosättning betitlad En Sång om Nåden!
Så dubbelbottnat kan det vara — och praktiskt som vi väl kan förstå: Har man lärt ett arr till supen byter man text och sjunger den i mässan istället — profant blir kyrkligt. Jag ägnade en hel del tid i soffan åt att arra sådana bitar för manskvartett a cappella, vilket i vissa fall tar sin rundliga tid. Men det är rysligt skojigt och utsikterna att både få sjunga och höra resultatet är ju goda!
Det är inte alla som har en egen visa, men det har minsann Göga-Janne!
3. Aftonen ägnades, efter aftonvarden, åt Game of Thrones och alla dess öden och äventyr. Måhända föga aktivt, men socialt och familjemysigt och kul att återse sina fantasy-vänner (Lite som med soociala medier...) Men vi är inte så loja som soffpotatisen; det pratas och skrattas, kommenteras och fälls en och annan tår...
Soffpotatisen gillar också Game of Thrones!
Glimtar från Tisdagen den 5—Fredagen den 8 januari 2021
1. Det må låta förfärligt men min semestervecka disponerades för övrigt på samma sätt som ovan, samma Glädjeämnen, samma Lyckolågor vid Läggdags, samma Tre Bra Var Da'! Samma rutiner med små variationer. Tisdagens promenad var snöig och lite hal längs Landborgspromenaden, liksom onsdagens. Det gick lite lättare med backarna för varje dag utom på torsdagen då Ebbe var med. Det var dock en rolig promenix med honom!
Margaretatrapporna i snöskrud
När jag på fredagen promenerande kom till Tågabackens krön där man går in i Vikingsbergspaken passerade jag en dam som kämpade sig uppför trapporna till Hertzka villan. "Usch!" sa hon, "det här är ju Plågabacken!" Jag fick reda på att det var en gynekolog förr i världen som hade praktik på Tågaborg som myntat uttrycket. Vi stod så och språkade vid villans sydöstra hörn. Hon lyssnade gärna (och helst) på Mozart, den störste av dem alla; hon promenerade gärna; och hon var konstnär. Vad gjorde jag? Ja, det var ju en hel del, som ni förstår. Vi talade också om tiderna och dess begränsningar — och om de fyra förnämsta bagerierna/konditorierna i Helsingborg. (De förtjänar ett eget inlägg.)
"Men konstnär...", undrade jag. "Jag heter Camilla Tvingmark." Det namnet kände jag väl igen. Hon hade just haft utställning i Helsingborg, och ställde ofta ut i Viken. Jag kom på att jag hade sett namnet på affischer i samband med Konstrundan. Vi skildes när det började bli för kallt, men jag fick stanna till under hennes balkong på Föreningsgatan: Därifrån kom nedsinglande ett kuvert "som tack för ett spontant och trevligt samtal!" Tänk vad ens stora käft och (för det mesta) sociala läggning kan leda till..
Promenaden, som denna fredag gick i mycket raskt tempo hade först avbrutits på Kullagatan av en viss Herr Floda som badar vid samma tid året om; han promenerar en mil om dagen! Så vid S:t Jörgens Plats av en viss Översekreterare i W:SEX. Hur trivsamt som helst, även om det ledde till att spatserturen blev två timmar lång i stället för en timme och tio minuter...
"Tigrarna i Bhadra, Indien"; oljemålning av Camilla Tvingmark
Nedsinglad hälsning från
Camilla Tvingmarks balkong.
2. Det blev rätt många timmar i soffan med festvisorna: många arr som skulle skrivas och göras vid; många noter och många härliga krumsprång i stämmorna med spännande klanger; och här och var välplacerade musikaliska lustigheter. Det blir roligt att höra. När bitarna var färdiga framåt helgen skulle det även göras övningsklipp på dem, vilket helt enkelt och lätt är en skärminspelning med ljud och bild av visan i notskriftsprogrammet Finale. Programmet kan naturligtvis inte sjunga text, men stämmorna kan man ju öva och helheten hör man, vilket även är bra för gehöret! Se på klippet nedan så förstår ni något vad mina kära herrar kvartettister har att gå igenom — utom mina rep förstås... Detta är festmotsvarigheten till Du, alla väsens Himlamoder! ovan: Jag längtar Välbehag!
3. Game of Thrones fortskred genom de första säsongerna, men en av dagarna, såg vi klassikern Sven Klangs Kvintett om en amatör dansorkester på femtiotalet någonstans i Skåne. Sven Klangs dryga kommentarer och inte minst hans utbrott sitter hårt i mitt musikaliska medvetande: Vi hade i många år ett dixieband (som ligger vilande för tillfället) som hette (och heter) Allen's All Stars! I perioder hade vi gott om spelningar och Sven Klang-replikerna — och utskällningarna — haglade. Det var tider det. Först tyckte Ebbe att den svartvita filmen var lite seg, men så småningom kom snacket och de spydiga kommentarerna igång, och dagen efter citerades guldkornen med gester, tonfall och allt. Det är inte utan att man blir stolt!
Glimtar Fredag—Söndag 8—10 januari 2021
Så tre sporadiska men positiva glimtar från semestern sista skälvande dagar.
1. Det har på ett sätt varit en märklig vecka. Jenny har jobbat och Ebbe har haft jullov och pappa har semester. Emellan varven har Ebbe spelat datorspel på sitt rum medan jag har skrivit noter i soffan. När Jenny så har kommit hem har hon läst en stund i sängen för att varva ner. Sedan har vi samlats i köket, kanske under den outtalade parollen "Från potatis till soffpotatis!" Var ligger det positiva i detta undrar man? Kanske däri att Ebbe och jag, ja alla tre när vi har varit hemma samtidigt och inte varit så mycket ute, inte sliter på varandra hela tiden och går varandra på nerverna. Men också det att Ebbe har börjar vara på sitt rum, förutom för att sova — det tog några år... Tidigare satt han i soffan i salongen där PS4:an finns, men sedan han blev med dator är soffbordet en mycket ryggovänlig plats i längden; skrivbord är bättre. Men lite tomt är det efter honom; han är mycket inspirerande att arbeta vid sidan av, liksom Jenny är. Ingen av dem begriper inte hur, men så är det!
2. En vacker dag spelade Ebbe och jag trehändigt på flygeln, närmare bestämt Eric Saties Gymnopédie N:r 1. Ebbe skötte melodin och jag kunde spela vänsterhanden med både höger och vänster! Det var både skojigt och en stark upplevelse! Vi pratar även om att spela jazzlåtar ur Real Book så att Ebbe (så säger han själv) får lära nya bitar och trumpettransponera dem i huvudet. Det blir spännande...
3. Jag har fått snuva; kranen rinner och packningen är dålig. Skulle aldrig ha köpt näsdroppar... (Tar man med paraply, ni vet... fast tvärtom...) Jenny och Ebbe turade däremot i lördags (dock bara fram och tillbaka; Ebbe kände sig obekväm på färjan med allt folk, sade han), med munskydd..., för att fylla på vårt grundläggande ginförråd; det var längesedan nu. Ni vet, Hendricks, Ophir, The Botanist och så... Turen avlopp lyckligt och ginoteket har börjar pånyttfödas.
Det blev långt denne gången, men sprudlande, mångfacetterat och tänkvärt, om jag får säga det själv... Vi hörs snart igen!
Gillade du inlägget? KLICKA då på länken så att det rankas högre påPusha.se
KLICKA även på BLOGGLISTA så att bloggen får poäng och stiger i listranking!
DELA gärna inlägget med KNAPPARNA nedan så att ännu fler UPPTÄCKER det!
Och glöm inte att KOMMENTERA nedan — och att PRENUMERERA ovan till höger!
