En lustig historia om vad som kan hända när man beger sig till repetition med sin manskvartett och har tänkt sig att muta dem till långrep med kaffe och varm lussekatt!
Bränd Lusse-Kvartett till Herr-Kvartett!
Det har varit lite si och så med sjungandet i Herr-Kvartetten "Nota Bene!" på sistone, ett sorgligt faktum som kan vara på väg att ändras i och med en sjungning på Nyårsdagen i Matteröd Kyrka. Nja, inte riktigt den 1 januari 2021, om sanningen skall fram, men nästan. På grund av den omständigheten att kyrkan är fullsatt då församlingen uppgår till åtta har idén kläckts och beslut fattats att vissa gudstjänster skall inspelas i förväg för att så "livestreamas" då de skulle ha ägt rum. Nyårsdagen i Matteröd skall således innehålla manskvartett.
Då blir det till att repetera, och när man repeterar måste man träffas, och när man träffas har man trevligt, och när man har trevligt sjunger man — och berättar historier — och skvallrar i kapp så herrar vi är — och fikar! Så skedde också i går, som var en fredag (den 4 december). Just denna afton (Det var en fredag aften...) blev det lite mycket att göra för sekundtenoren med handlerunda samman med sonen och allt vad det var. Fyra lussekatter inköptes som mutfika och kaffe kokades. Under tiden det puttrade i Moccamastern fick jag för mig att värma katterna i ugnen så att de åtminstone vore ljumma när det var dags. Vackert så. När det så var dags att packa upp kaffekorgen fanns ingen påse med katter där...
Jag fick snabbt situationen klart för mig och hann förklara den för gossarne innan jag ringde sonen. Han hade inte tänkt på detta (och ugnen stod ju förvisso endast på hundratalet grader) med lovade undersöka saken. Repetitionen fortsatte. Då jag omsider kom hem fann jag mörka smulor på parketten och misstänkte att sonen förevisat förödelsen för hustrun. Mycket riktigt. Men det lustiga var att inte heller hon, kocken, hade uppmärksammat det hela då hon trött och dan kom hem från arbetet, inte ens att ugnen stod på, utan på köksvis dragit upp gradantalet till max för att snabbt få effekt.
Det var en tämligen bränd lussekvartett som uppenbarade sig för min trots allt roade syn. Men huset står ju kvar, och det är ju gott och väl.
Innerligt tack till sångarvännerna Mats Calvén, Christer Schöld och Kjell Gullberg för en härlig seans i tonkaskadernas, ordvrängandets och den brödlösa kaffestundens tecken! (Och Christer: Nästa gång skall du icke behöva släpa med kontrabasen i onödan...)
 |
| Bränd Lussekvartett till Sångarna... |
 |
| Minsann inga småsmulor — eller... |
 |
| Sekundtenoren måste ha varit bra uppspelt, snarare än uppsjungen, då han författade sådana rara dedikationer på nothäftena! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar