Nyårsbön med Manskör, Mina Sånglärare och Bedårande Nyårsvovve! Det är väl tre goda ting som heter duga i Nyårstider. Lite städning på det så är väl Paradiset nära...
Tisdagen den 29 december 2020
1. Detta var dagen då Nyårsdagens Musikgudstjänst skulle spelas in — med Herr-Kvartetten "Nota Bene!" Jag frukosterade i min ensamhet då Ebbe var hos en datorspelande kompis — IRL! Mats Calvén kom och hämtade andretenoren och hans inspelningsgrejor strax före ett för avfärd mot Matteröds Kyrka, där de övriga småningom anslöt. Vi fick riggat och repat innan prästen Lena Grimheden dök upp vid halv fyra. Det är synd på ljusskillnaderna beroende var man ställer kamerorna; ljudet blir bra men klipp mellan kameror blir olika kyrkmörka.
Så får det vara; det är alltför kostsamt och tidskrävande att göra något åt. Det dök däremot inte upp några sångare från Matterödskören, de skulle agera sjungande församling, så kvartetten (minus kantorn) fick träda in; då fick även Lena någon att predika för! Inspelningen gick bra och raskt undan, men jag måste erkänna att vi fick ta om två bitar efteråt. (Beethovens Lovsång och Guds Kärlek i Jesu! om någon undrar.) Det låter kanske som en simpel undanflykt, men det är svårt att sjunga inspirerat för en tom kyrka; vi är ju alla fyra konsertmänniskor som ger lite mer när det finns folk som lyssnar.
2. När tenore-conduttore Calvén släppte av mig i Wieselgrensbacken kom vi överens om att återuppta våra lektioner på tisdag. Jag har ju fått sånglektioner som fortbildning i Tyringe och vi har nosat lite på det hela i höstas innan kon vid väg 19 ställde sig i vägen. Kul att komma igång igen; det riktigt kliar i halsen! Det hör vidare till saken att Mats är min sånglärare (och sångarkollega och kär vän och trätobroder) sedan många år tillbaka, men det har gått i vågor, på så sätt att vi har fyrat av ett eller ett par undervisningssjok då och då när det har behövts, exempelvis efter halskraschen 2012-13, då Mats (vid sidan av halsläkare och logoped) var oumbärlig för att rösten skulle komma i trim igen utan vidare malörer. Han gick in för att placera min röst för att få bort den från halsen, ett tidskrävande och tålamodsprövande arbete som nu behöver "tjatas om" och åter införlivas med tenoren efter alltför mycket psalmsång utan eftertanke på orgelpallen.
En gång på nittiotalet började jag gå för Mats Hultkvists tidigare sånglärare, dåvarande "institutionen" på Malmö Musikhögskola barytonen Hans Johansson. Jag var nog rätt svårledd på den tiden och ville helst sjunga svåra operaarior och tyska lieder, men Hans' änglalika tålamod gjorde sitt, och han försåg mig, förutom med grundläggande sångteknik, därtill med en försvarlig hög begravningssånger för nutida och framtida bruk; många av dem sjunger jag fortfarande efter! Hans finns sedan några år tråkigt nog inte längre bland oss.
När han efter oräkneliga år i Malmö blev kantor i Söndrum i Halland gick förtroendet (vid ett besök på Krematoriet...) över till basen och kyrkosångaren Per Erik Mårtenson, som jag dessvärre icke äger någon bild på!, vars sonora och vackra stämma och trivsamma uppenbarelse väl många av er fortfarande minns från kyrkokonserter och begravningar. Han lyckades flytta fram rösten från halsen till "masken" ytterligare och jag minns en oerhörd framgång när jag "hittade rösten" och kom till Mariakyrkan där kompisen och kantorn Nils-Erik Rosdahl befann sig. Jag sjöng (med minidisken på inspelning!) Beethovens Lovsång och Anthem ur Chess minns jag med en helt annan, ljusare och friare, klang än tidigare.
Det var efter Per Eriks alltför tidiga död vid 52 års ålder som Mats Calvén kom in i bilden. Vi hade lärt känna varandra i extrakören på Malmö Opera 1999-2000. Men det är en annan historia som förtjänar berättas i eget inlägg —både den om sånglärarna och den om extrakörtiden i Malmö!
 |
| Hans Johansson |
 |
| Mats Calvén |
Onsdagen den 30 december 2020
1. En onsdag som denna fyllde sig själv. Större delen av eftermiddagen ägnades åt att redigera Nyårsbönen, som den kom att kallas, i Matteröd från igår. Det tog längre tid än jag trodde, men å andra sidan ägnade jag lite extra omsorg om kvartettsångerna, som jag tänker använda som enskilda klipp, och dessutom blev det hela riktigt bra! (Nyårsbön i Matteröds Kyrka 1 januari 2021)
2. Eftersom vi skall ha en gäst på Nyårsafton var det till att städa, plocka och fixa resten av dagen; tvätt hade vi redan sedan tidigare. Men som Karl-Bertil Jonsson uttrycker saken: "Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund på vilken samhället vilar!"
3. Ebbe fick för sig att vi skulle se om (igen...) den episka fantasyhistorien Game of Thrones, som bakom allt underhållningsvåld och mustiga språk är rätt djupsinnig när (och om) man bara ser bortom och kommer så långt. Den har i alla händelser blivit en favorit, liksom figurerna kära bekanta. Det finns dessutom mycket att resonera om och anknyta både till nutid och historia! (Om man bara vill, upprepar jag.)
Torsdagen den 31 december 2020
1. Nyårsafton! Det blev en hel del piff och plock för min del medan Jenny förberedde den ljuvliga Nyårsmenun. Först cyklade jag emellertid till Kjell & Company för en och annan sladd (som lik förb-- blev fel...) Men visst är det fantastiskt hur mycket småsaker man hinner med när man är i fas med annat, sådant som tar några minuter men aldrig blir gjort. Känner ni till sådant? Byta glödlampa i fadolampa i hallen. Gick ente; det var fel i armaturen. Då kan man torka av armaturerna (ingrott damm i fett...) och diska kuporna. Vilket sken! Man kan flytta ner saker i källarförrådet, eller låta dem pausas på Ebbes rum..., saker som står i vägen på olämpliga ställen. Man kan vidare byta stearinljus i alla ljusstakar och spika upp en som hamnat på sniskan, för att sedan tända hela härligheten: Glebbennybo i all dess prakt!
2. Svägerskan, Cathatina, dök upp strax före sex med vovve, övernattningsutrustning och dessert i släptåg — nåja, Ebbe bar upp en hel del! Gemytligt umgänge, fyrarätters diné, bubbel, och drink och rött och bubbel. Jenny fick berättat om alla sina anställningar under åren; det blev en nostalgisk resumé med många skratt och förfärade utrop. Många härliga typer finns det — och många tossingar! Ebbe satt med och konverserade större delen av tiden; det var också härligt och mysigt. En fin afton helt enkelt, där smälleriorgierna (mindre besvärande vid tolvslaget än under de senaste två veckorna; pantskallar!) närmast utgjorde en antiklimax på dagen. En stund i soffan, några chips, en och annan punschpralin (tenorens barndomsfavorit) och lite överblivet bubbel, så var det naturligt dags att natta oss. Huvudet kändes behagligt och avalappnat. Skönt. Imorgon är det gudstjänst i Hörja...
3. Ett rysligt trivsamt avbrott inträffade när Ebbe och jag vid tiotiden fick gå ut med den bedårande dvärgtaxen Chilli, en mycket gosig liten raring som under åren har funnit sig synnerligen väl tillrätta i våra rum. Promenaden gick, i behaglig temperatur med duggregn, runt Nya Kyrkogården i godan ro för att det skulle hinnas med att sniffa och markera sin existens här och där — och där och där... Men de två herrarna fick, i vanlig ordning, pratat om allt möjligt längs vägen, för att, när vi kom tillbaka till porten, hälsas av vår nya grannes ungdomliga och trevliga nyårssällskap. En odödlig replik insmög sig dock bland alla välgångsönskningar: "Guuud va' han é söööööt!! É de en så'n där korsning mellan tax oxh schäfer?" Vi kunde bara svara "ingen aning" och bära sötnosen uppför trapporna tre. Gott Nytt år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar