Hustrun har en spikmatta som hon använder sporadiskt; hon går även på bland annat mediyoga och nia-dans. i november förra året vred jag till ryggen i tvättstugan och kunde knappt komma upp för trapporna. Spikmattan kom fram på hustruns inrådan och ont som det gjorde kändes en lindring redan efter tre kvart. I kombination med liniment försvann det värsta redan efter någon dag. Jag skrev ett något raljant men uppriktigt blogginlägg om händelsen och funderar nu på ett mera seriöst uppföljarinlägg eftersom jag har använt spikmattan VARJE KVÄLL VID LÄGGDAGS SEDAN 26 NOVEMBER 2020 och känner att ryggen är mindre stel och sömnen bättre. Så här var det:
Matt av spikar i ryggslutet?
Här sitter jag på Tåget till Helsingborg och har inte ont i ryggen. Så väl hade det inte behövt vara.
I måndags kväll var jag nere i tvättstugan, en charmig historia där putsen faller från väggarna och där man icke bör tappa ren tvätt på cementgolvet, precis som det skall vara i en i övrigt alldeles förtjusande hyresfastighet från 1906. (Så här inom parentes skulle jag bestämt avråda från sådana besök, eftersom jag har hört talas om att man plötsligt kan finna tvättkorgen tom och innehållet oklanderligt rent och inhängt i garderoben, även om jag naturligtvis aldrig själv har upplevt något sådant.)
Den här kvällen råkade jag under hanteringen vrida till ryggen på olämpligt och onödigt sätt, vilket ledde till att det gjorde alldeles förbaskat ont ovanför ryggslutet och var knepigt att böja på ryggen, så att man fick stå "strakrak" och bete sig som Frankensteins monster. Stapplande på väg uppför trapporna med dubbla tvättpåsar (det är nu lämpligt att börja tycka synd om er tenorsångare) dök sonen upp från repetition med Helsingborg Drumcorps och kunde hjälpa till med uppstigningen. Resten av aftonen utgjorde jag enligt familjen en sorglig och föga uppmuntrande uppenbarelse.
När jag omsider masade mig ur (aj!) soffan mot sängen, stel och spänd som en nyuppdragen klockfjäder, med en andning som gränsade till en suckipustande depressiv hobbyastmatiker, undrade hustrun så där i förbigående om jag kanske borde prova hennes spikmatta. Det har jag gjort förr, för rätt längesedan nu, så jag undrade i alla fall inte vad det skulle vara bra för. Mattan lär sätta igång cirkulationen och påskynda läkandet — och dessutom göra att man slappnar av, andas lättare och därmed sover bättre. Detta påpekade hustrun med en taggrulle i högsta hugg.
 |
| Eller med zoom som näckrosor med taggiga kronblad i en svart bottenlös skogsstjärn... |
 |
| Den lille mattan. Ser ut som gamla fina spelet "Othello" med bara vita pluppar... |
"Vad händer om sonen lägger händerna på pappas mage och trycker till med all kraft? Eller om han kastar sig med en trettonårings hela verve över det hela för att han kan?", funderade jag. "Det kan ju hända", tyckte hustrun, "men då kanske det blir bättre på en gång!" Man måste ju ta risker ibland, så jag lade mig på den vassa mattan, som vi lagt på bredden, så att ryggslutet upp mot skuldrorna täcktes av runda vita ilskna tistlar i plast.
Var det värt denna extra smärta?
Det skär in när man lägger sig mot detta tagghav och pressar på med hela tyngden, och det är lämpligt att lägga sig rätt från början så att man inte "kafsar" fram och tillbaka — då gör det ont! (Om detta av någon anledning inte säger sig självt bör man heller inte gå direkt ut ur duschen och aningslöst lägga sig på mage...) Efter några minuter börjar smärtan lägga sig, man slappnar automatiskt av när det gör ont, förefaller det, och man känner sig avspänd och lugn när andhämtningen blir lättare och djupare, förmodligen av samma anledning. Det låter väl inte så dumt: Mindre ont, lugn och avslappnad med djup otvungen djupandning som syresätter kroppen!
Det är nästan så att det snurrar i huvudet av all syresättning när man plötsligt kan djupandas och fylla och utvidga lungorna mer än någonsin annars ända ut i spetsarna. Man blir även behagligt trött, om man inte är det tidigare, och kan i viss mån tömma hjärnan så att man somnar bättre sedan. Mitt problem med att somna brukar vara att "sätta igång" eller "trigga" hjärnan med goda idéer och uppslag, kanske till en melodi, ett arrangemang eller en (sång)text — då är det bara att gå upp och skriva och så går halva den natten...
Jag låg nog på underverket och njöt i uppåt tre kvart och somnade även en stund, nästan i dvala. Den billigaste och hälsosammaste drog man kan tänka sig! Nu var haken att komma upp utan att falla tillbaka mot taggarna med full kraft, eftersom man i sådana här fall är smidig som ett välfyllt kylskåp. Det hela avlopp emellertid väl och mattan lossnade till min lycka från ryggen utan att ta med sig några lekamliga delar.
Undret skedde när jag, min vana trogen, för att nu bli lite personlig, vände mig på vänster sida: Jag var fortfarande avslappnad, tänkte lugna och dvaleaktiga tankar, andades djupt och lugnt och vaggades in i sömnens rike där jag befann mig ända till morgonen. Nästa dag, då ryggontet i princip var borta, upprepades proceduren med samma goda resultat. Sonen provtryckte dock intresserat och initierat på magen...
På tredje dagen, som var igår kväll, vände jag mattan på längden så att hela ryggtavlan fick ta del av taggfloden. Här kan man tala om skillnad: Det tog betydligt längre tid innan ryggen hade vant sig vid så många flera styng, och det var plågsammare att resa sig, men känslan och upplevelsen att ligga där när taggarna väl hade blivit rumsrena var ljuvlig.
Får se hur det blir ikväll.
Så här sitter jag nu i soffan utan ryggont och avrundar. Har ni inte upplevt spikmattans välsignelser så prova omgående. Det är sannerligen värt det. Den som har bilden av en fakir på en bräda full av långa komper-spikar bör tänka om. Detta är betydligt mildare och mindre fakirigt än så; men ack så välgörande. Prova, vet jag, det varken skadar eller är farligt — om man bara iakttager mina försiktiga påpekanden.
P. S. Har ni några erfarenheter av spikmatta att dela med er av så gör det gärna i kommentarfältet, och ännu hellre i bloggens kommentarfält nedan. Det är ju alltid roligare att dela med sig, så dela även inlägget vidare om andan faller på! Ds
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar